Tollares skulpturer ger området själ och identitet
Getter, får, baggar, lamm, nypon, gäss och mystiskt försvunna rondellhundar. Tollares bronsskulpturer uppskattas av både boende och besökare i alla åldrar. Men hur hamnade de här? Vi låter kvinnan bakom idén avrunda nyhetsserien om konsten i området.
Tollares bronsskulpturer är liksom integrerade i den nya stadsdelens själ. De ger Tollare en egen identitet och har en naturlig koppling till platsens historia. De knyter också samman området, så att man känner att stadsdelen hänger ihop. Skulpturerna är utformade så att både boende och besökare i alla åldrar ska kunna uppskatta och glädjas åt dem.
Men hur hamnade de här egentligen? Cilla Jahn, konstkoordinatorn som har jobbat med Tollare i mer än tio år, berättar hur allt började någon gång kring 2010:
– Glädjande nog var Nacka kommun väldigt noga med att det skulle finnas konst i Tollare. Det var en förutsättning för att NCC Boende, numera Bonava, skulle få utveckla området. Jag tror också att den kloke Johan Ellertsson på NCC insåg att konsten var ett bra sätt att skapa ett ännu mer attraktivt Tollare. Han visste att jag hade genomfört många liknande projekt tidigare, och gav mig uppdraget att ta fram ett konstprogram för området.
Inspiration från Tollares historia
Cilla började fundera och läsa på om Tollare. Hon kom ganska snabbt fram till att hon, med hjälp av bronsskulpturer, ville visa upp och konkretisera Tollares långa historia med gårdar, torp, jordbruk och djurhållning. Så snart Johan Ellertsson och Nacka kommun hade godkänt idén, sammanfattade hon projektet i ett konstprogram. Därefter engagerades skulptörerna Aline Magnusson och Peter Linde, som senare via HSB och Åsa Viktoria Willborg också har fått sällskap av konstnärerna Kent Ullberg och Lasse Johnsson.
Vill lyfta våra blickar från skärmen
Cilla menar att många människor idag har ett stort behov av att stanna upp och känna efter i en hektisk och ständigt uppkopplad tillvaro:
– Skulpturer är en bra konstform. De stimulerar flera sinnen och tilltalar både stora och små. Jag vill att konsten ska beröra, både själsligt och fysiskt. Det är så många idag som är alldeles för stressade och knappt lyfter blicken från sin mobil. Där tror jag att Tollares skulpturer kan ge en välbehövlig paus för eftertanke. Det är nästan omöjligt att inte reagera på dem för att de är så självklara, konkreta och naturliga. Och det kanske allra bästa betyget är nog när barn i olika åldrar vill klappa skulpturerna, sitta på dem eller varför inte prata med dem?
Älskat slutresultat och saknade rondellhundar
Nu när konstprojektet har gått i mål tycker Cilla, precis som husbyggarna i Tollare, att det allra roligaste är att få uppleva och njuta av slutresultatet. När skulpturerna inte längre står ensamma i ett tråkigt förråd, utan har fått sin plats i stadsmiljön och får förbipasserande människor att reagera på olika sätt.
Projektet har varit utmanande också. Det har pågått i mer än tio års tid och ibland har Cilla och konstnärerna behövt tänka om kring en placering – för att den inte blev så bra som de hade tänkt sig eller för att husbyggandet innebar nya förutsättningar. Men det jobbigaste i projektet var ändå när rondellhundarna utanför tunneln försvann spårlöst sommaren 2019.
– Det var oväntat och ledsamt, inte minst för den djurälskande konstnären Aline Magnusson, som hade lagt ner sin själ i hundarna. Men bronsskulpturer kan hålla i tusentals år, så vem vet, de kanske står där igen en vacker dag och håller koll på tunnelmynningen? Getterna, fåren, baggarna, lammen och nyponen hoppas jag i alla fall att Tollares boende och besökare ska kunna njuta av i åtminstone ett par hundra år!
Mer om Tollares konst och spännande historia
Kvinnan bakom konsten i Tollare
Det nya gänget på Tollare Torg
